Systerbild...
Denna underbara bild tog min 8-åriga dotter på sin lillasyster i bilen:-D En helt fantastisk bild tycker jag:-) Så mkt känsla i bilden! Det är ändå en Nikon D-90 och den är inte så lätt att manövrera med en 8-årings små händer<3
Pulkaåkning!!
Man får passa på att njuta av snön när den är här. Så idag blev det pulkaåkning! Det bästa är att vi har en liten pulkabacke i trädgården så barnen kan åka där.
Gulliga ni!
Tack för era gulliga kommentarer. Var fina ni är! Ni skall bara veta hur långt jag har kommit sen i somras. Att ta mitt liv är inget val ens. Men DÅ när jag mådde så dåligt såg jag det som enda utgången. Men jag har orkat leva vidigare tack vare mina barn,min man och mina vänner. När mina syskon fick reda på mitt självmordsförsök så fick jag bara PM på facebook från dom där dom skrev att dom var trötta på mig. Min storebror skrev att han hade nog av såna idioter på sitt jobb(polis) och han behövde inte ha det i familjen också. Samt att blod inte är tjockare än vatten..Sen var det hejdå...DÅ förstod jag att dom inte blivit ledsna om jag hade dött. Det var då jag bestämde mig för att leva vidare. Hur jobbigt och ont det än gjorde. Jag hade ju en man och framförallt fem helt underbara barn som älskade mamma mest i livet<3
Förut för bara några månader sedan så skulle jag göra allt för att någon av dom hörde av sig. Men nu är det tvärtom. Nu känner jag att det kan kvitta faktiskt. Visst,skulle dom ringa och be om ursäkt så kan man ju ta det därifrån. Men det kommer dom aldrig göra.
Men nu försöker jag fokusera på min fina familj istället. Tack igen för era fina kommentarer<3
Gått vidare...
Tack för era kommentarer<3 Att ringa min mamma tänker jag inte göra. Under hela 2011 sörjt jag över att HON inte ville ha något med mig att göra. Jag har gått vidare i livet. En dag kommer dom kanske förstå vad dom missat. Min tid är nu. Jag tänker inte sörja dom längre. Det är verkligen inte värt det. Nu ligger allt fokus på min egna lilla familj. Dom lägger jag allt krut på:-) <3
Dom finaste som finns-mina barn<3
Dom finaste som finns-mina barn<3
Tufft år 2011...
2011 var det året när allt gick fel....Därför är det så skönt att ha lämnat det bakom sig. Men här kommer ett urklipp från 2011...
Facebook i all ära. Det har räddat mig mycket att ha mina vänner där. Jag bor långt från samtliga och att ändå ha dom i närheten har verkligen varit min livlina! Vad har då hänt det senaste året? För drygt ett år sedan var jag nyförlöst med minstingen. Vi hann knappt komma hem från BB förrän vi var tvugna att flytta från vårat hus i den lilla orten vi bodde i. Huset skulle säljas och hyresvärden sa till oss att vi måste hitta annat boende....Vi flyttade till ett pytteliten skithåla på landet. Till huset gud glömde av... Så fort vintern slog till så började problemen. Vattnet frös flera gånger per dag. Vi frös då det bara kunde värma upp huset med en vedkamin i köket. Åkte vi iväg i några timmar så var det iskallt inomhus...Hyresvärden sket i att ploga vägen så våra sopor blev inte tömda på fem gånger!! Barnen fick pulsa i snön 500 m till skolbussen.I december hamnade jag i en depresion och ville ta livet av mig. Detta resulterade också i att jag ville skiljas från min man. Jag såg bara fel med honom hela tiden. Jag hade bestämt mig och det fanns ingenting som kunde rädda vårat förhållande...Trodde jag då. Så ringde telefonen en dag och han fick veta att han fått jobbet han sökt!
När han började jobba så började vi även allt annat ordna upp sig. Vi fick rutiner i tillvaron och vi fick framförallt en större inkomst! Vi hittade tillbaka till varandra och vi märkte även på barnen att dom började må bättre! Allt borde vara frid och fröjd där....MEN tyvärr så fick jag kalla handen av dom som står mig närmast(efter min make) Min mamma och bröder tog avstånd från mig. Dom ville inte veta av mig längre. Jag var en hemsk energitjuv som slösat deras energi i vintras! Sen dess har det varit jättetufft:-(( Jag har blivit kallad lögnare och mina vänner har blivit kallade hycklare!! Det var min mammas sambo som skrev detta till mig. Jag skulle vara lojal mot dom inte mot min make...Dom såg hellre att jag levde ensam och att barnen skulle få bo i en trång liten lägenhet och få vara hos sin pappa varannan vecka än att vi var tillsammans igen....Vad många av er inte vet är att jag försökte dränka mig själv för bara dryga månaden sen...Men min make lyckades hitta mig i tid och när jag torkade bort mina tårar på min tröja så kände jag doften av min yngsta dotter<3 Detta blev räddningen för mig. Jag klev upp ur vattnet och samtidigt kom min man springandes. Efter den händelsen så fick jag sms och meddelande på facebook av mina bröder att jag bara gjort detta för att jag tyckte synd om mig själv,för att få uppmärksamhet...Nu skrev om att dom aldrig mer ville veta av mig...
Så där är jag idag. Varje dag är en kamp. Vissa dagar är helt okej men många är mörka och svåra...Därför har jag bloggen så jag kan ventilera mig. Jag går ju igenom ett slags sorgearbete då jag förlorat fem familjemedlemmar och då har jag inte ens räknat med mina bröders respektive och deras barn:-( Jag känner att detta förgiftar mig och jag har insett att jag måste kontakta en KBT-terapuet för att få lära mig hur jag skall leva med detta. För mig är detta en katastrof,en stor jävla sorg! Jag har alltid älskat mina bröder och även om vi inte haft jättekontakt så har det varit såå roligt att träffa dom... Men nu står jag själv. Nu är det min egna lilla familj jag får fokusera på.
Nu är det fokus på 2012 och fina vänner som finns för mig<3
Facebook i all ära. Det har räddat mig mycket att ha mina vänner där. Jag bor långt från samtliga och att ändå ha dom i närheten har verkligen varit min livlina! Vad har då hänt det senaste året? För drygt ett år sedan var jag nyförlöst med minstingen. Vi hann knappt komma hem från BB förrän vi var tvugna att flytta från vårat hus i den lilla orten vi bodde i. Huset skulle säljas och hyresvärden sa till oss att vi måste hitta annat boende....Vi flyttade till ett pytteliten skithåla på landet. Till huset gud glömde av... Så fort vintern slog till så började problemen. Vattnet frös flera gånger per dag. Vi frös då det bara kunde värma upp huset med en vedkamin i köket. Åkte vi iväg i några timmar så var det iskallt inomhus...Hyresvärden sket i att ploga vägen så våra sopor blev inte tömda på fem gånger!! Barnen fick pulsa i snön 500 m till skolbussen.I december hamnade jag i en depresion och ville ta livet av mig. Detta resulterade också i att jag ville skiljas från min man. Jag såg bara fel med honom hela tiden. Jag hade bestämt mig och det fanns ingenting som kunde rädda vårat förhållande...Trodde jag då. Så ringde telefonen en dag och han fick veta att han fått jobbet han sökt!
När han började jobba så började vi även allt annat ordna upp sig. Vi fick rutiner i tillvaron och vi fick framförallt en större inkomst! Vi hittade tillbaka till varandra och vi märkte även på barnen att dom började må bättre! Allt borde vara frid och fröjd där....MEN tyvärr så fick jag kalla handen av dom som står mig närmast(efter min make) Min mamma och bröder tog avstånd från mig. Dom ville inte veta av mig längre. Jag var en hemsk energitjuv som slösat deras energi i vintras! Sen dess har det varit jättetufft:-(( Jag har blivit kallad lögnare och mina vänner har blivit kallade hycklare!! Det var min mammas sambo som skrev detta till mig. Jag skulle vara lojal mot dom inte mot min make...Dom såg hellre att jag levde ensam och att barnen skulle få bo i en trång liten lägenhet och få vara hos sin pappa varannan vecka än att vi var tillsammans igen....Vad många av er inte vet är att jag försökte dränka mig själv för bara dryga månaden sen...Men min make lyckades hitta mig i tid och när jag torkade bort mina tårar på min tröja så kände jag doften av min yngsta dotter<3 Detta blev räddningen för mig. Jag klev upp ur vattnet och samtidigt kom min man springandes. Efter den händelsen så fick jag sms och meddelande på facebook av mina bröder att jag bara gjort detta för att jag tyckte synd om mig själv,för att få uppmärksamhet...Nu skrev om att dom aldrig mer ville veta av mig...
Så där är jag idag. Varje dag är en kamp. Vissa dagar är helt okej men många är mörka och svåra...Därför har jag bloggen så jag kan ventilera mig. Jag går ju igenom ett slags sorgearbete då jag förlorat fem familjemedlemmar och då har jag inte ens räknat med mina bröders respektive och deras barn:-( Jag känner att detta förgiftar mig och jag har insett att jag måste kontakta en KBT-terapuet för att få lära mig hur jag skall leva med detta. För mig är detta en katastrof,en stor jävla sorg! Jag har alltid älskat mina bröder och även om vi inte haft jättekontakt så har det varit såå roligt att träffa dom... Men nu står jag själv. Nu är det min egna lilla familj jag får fokusera på.
Nu är det fokus på 2012 och fina vänner som finns för mig<3
Vädrets makter...
Jag kände mig liten när jag stod och fotade detta mäktiga hav som idag verkade lite i upplösningstillstånd!
Syltkakor...
Fick bakat lite syltkakor idag... Dom var väldigt uppskattade!
Havet....
Jag som trodde att det blåste storm när jag la mig igår. Men det vara bara havet som lät;-) Jag är inte van att bo så nära havet. Så jag trodde det var värsta stormen,men det kan låta rätt så ordentligt från det stora blå;-)
Kärlek i svartvitt....
Kärlek...
Min yngsta dotter 1,5år och våran katt 21år gammal<3 Fick skynda mig att hämta kameran när jag såg hur gulligt hon satt brevid honom.
OhanaFoto hälsar dig välkommen!
Denna bloggen kommer att vara mycket foto. Bilderna kommer spegla mitt liv och allt runtomkring. Ohana betyder familj-ingen lämnas utanför. För mig är familjen helig och tyvärr har jag fått erfara hur ont det gör när familjen sviker. Idag har jag ingen kontakt med min mamma eller mina fyra bröder:-(( Detta är en enormt stor sorg hos mig. Jag har inte pratat med mamma sen i feb 2011. Anledningen är att dom inte gillar min underbara make sen 13år tillbaka. Dom ville jag skulle skiljas och när jag inte gjorde det så var jag inte önskvärd längre. Jag i min enfald trodde det bara var i utländska familjer sånt här förekom. Mina största mål i livet är att få sommarprata i P1, göra en dokumentär och skriva en bok! Inga små mål;-) Men det är bara att satsa och spöa skiten ur jantelagen;-)
Kram på er så länge!
Kram på er så länge!
