Tufft år 2011...
2011 var det året när allt gick fel....Därför är det så skönt att ha lämnat det bakom sig. Men här kommer ett urklipp från 2011...
Facebook i all ära. Det har räddat mig mycket att ha mina vänner där. Jag bor långt från samtliga och att ändå ha dom i närheten har verkligen varit min livlina! Vad har då hänt det senaste året? För drygt ett år sedan var jag nyförlöst med minstingen. Vi hann knappt komma hem från BB förrän vi var tvugna att flytta från vårat hus i den lilla orten vi bodde i. Huset skulle säljas och hyresvärden sa till oss att vi måste hitta annat boende....Vi flyttade till ett pytteliten skithåla på landet. Till huset gud glömde av... Så fort vintern slog till så började problemen. Vattnet frös flera gånger per dag. Vi frös då det bara kunde värma upp huset med en vedkamin i köket. Åkte vi iväg i några timmar så var det iskallt inomhus...Hyresvärden sket i att ploga vägen så våra sopor blev inte tömda på fem gånger!! Barnen fick pulsa i snön 500 m till skolbussen.I december hamnade jag i en depresion och ville ta livet av mig. Detta resulterade också i att jag ville skiljas från min man. Jag såg bara fel med honom hela tiden. Jag hade bestämt mig och det fanns ingenting som kunde rädda vårat förhållande...Trodde jag då. Så ringde telefonen en dag och han fick veta att han fått jobbet han sökt!
När han började jobba så började vi även allt annat ordna upp sig. Vi fick rutiner i tillvaron och vi fick framförallt en större inkomst! Vi hittade tillbaka till varandra och vi märkte även på barnen att dom började må bättre! Allt borde vara frid och fröjd där....MEN tyvärr så fick jag kalla handen av dom som står mig närmast(efter min make) Min mamma och bröder tog avstånd från mig. Dom ville inte veta av mig längre. Jag var en hemsk energitjuv som slösat deras energi i vintras! Sen dess har det varit jättetufft:-(( Jag har blivit kallad lögnare och mina vänner har blivit kallade hycklare!! Det var min mammas sambo som skrev detta till mig. Jag skulle vara lojal mot dom inte mot min make...Dom såg hellre att jag levde ensam och att barnen skulle få bo i en trång liten lägenhet och få vara hos sin pappa varannan vecka än att vi var tillsammans igen....Vad många av er inte vet är att jag försökte dränka mig själv för bara dryga månaden sen...Men min make lyckades hitta mig i tid och när jag torkade bort mina tårar på min tröja så kände jag doften av min yngsta dotter<3 Detta blev räddningen för mig. Jag klev upp ur vattnet och samtidigt kom min man springandes. Efter den händelsen så fick jag sms och meddelande på facebook av mina bröder att jag bara gjort detta för att jag tyckte synd om mig själv,för att få uppmärksamhet...Nu skrev om att dom aldrig mer ville veta av mig...
Så där är jag idag. Varje dag är en kamp. Vissa dagar är helt okej men många är mörka och svåra...Därför har jag bloggen så jag kan ventilera mig. Jag går ju igenom ett slags sorgearbete då jag förlorat fem familjemedlemmar och då har jag inte ens räknat med mina bröders respektive och deras barn:-( Jag känner att detta förgiftar mig och jag har insett att jag måste kontakta en KBT-terapuet för att få lära mig hur jag skall leva med detta. För mig är detta en katastrof,en stor jävla sorg! Jag har alltid älskat mina bröder och även om vi inte haft jättekontakt så har det varit såå roligt att träffa dom... Men nu står jag själv. Nu är det min egna lilla familj jag får fokusera på.
Nu är det fokus på 2012 och fina vänner som finns för mig<3
Facebook i all ära. Det har räddat mig mycket att ha mina vänner där. Jag bor långt från samtliga och att ändå ha dom i närheten har verkligen varit min livlina! Vad har då hänt det senaste året? För drygt ett år sedan var jag nyförlöst med minstingen. Vi hann knappt komma hem från BB förrän vi var tvugna att flytta från vårat hus i den lilla orten vi bodde i. Huset skulle säljas och hyresvärden sa till oss att vi måste hitta annat boende....Vi flyttade till ett pytteliten skithåla på landet. Till huset gud glömde av... Så fort vintern slog till så började problemen. Vattnet frös flera gånger per dag. Vi frös då det bara kunde värma upp huset med en vedkamin i köket. Åkte vi iväg i några timmar så var det iskallt inomhus...Hyresvärden sket i att ploga vägen så våra sopor blev inte tömda på fem gånger!! Barnen fick pulsa i snön 500 m till skolbussen.I december hamnade jag i en depresion och ville ta livet av mig. Detta resulterade också i att jag ville skiljas från min man. Jag såg bara fel med honom hela tiden. Jag hade bestämt mig och det fanns ingenting som kunde rädda vårat förhållande...Trodde jag då. Så ringde telefonen en dag och han fick veta att han fått jobbet han sökt!
När han började jobba så började vi även allt annat ordna upp sig. Vi fick rutiner i tillvaron och vi fick framförallt en större inkomst! Vi hittade tillbaka till varandra och vi märkte även på barnen att dom började må bättre! Allt borde vara frid och fröjd där....MEN tyvärr så fick jag kalla handen av dom som står mig närmast(efter min make) Min mamma och bröder tog avstånd från mig. Dom ville inte veta av mig längre. Jag var en hemsk energitjuv som slösat deras energi i vintras! Sen dess har det varit jättetufft:-(( Jag har blivit kallad lögnare och mina vänner har blivit kallade hycklare!! Det var min mammas sambo som skrev detta till mig. Jag skulle vara lojal mot dom inte mot min make...Dom såg hellre att jag levde ensam och att barnen skulle få bo i en trång liten lägenhet och få vara hos sin pappa varannan vecka än att vi var tillsammans igen....Vad många av er inte vet är att jag försökte dränka mig själv för bara dryga månaden sen...Men min make lyckades hitta mig i tid och när jag torkade bort mina tårar på min tröja så kände jag doften av min yngsta dotter<3 Detta blev räddningen för mig. Jag klev upp ur vattnet och samtidigt kom min man springandes. Efter den händelsen så fick jag sms och meddelande på facebook av mina bröder att jag bara gjort detta för att jag tyckte synd om mig själv,för att få uppmärksamhet...Nu skrev om att dom aldrig mer ville veta av mig...
Så där är jag idag. Varje dag är en kamp. Vissa dagar är helt okej men många är mörka och svåra...Därför har jag bloggen så jag kan ventilera mig. Jag går ju igenom ett slags sorgearbete då jag förlorat fem familjemedlemmar och då har jag inte ens räknat med mina bröders respektive och deras barn:-( Jag känner att detta förgiftar mig och jag har insett att jag måste kontakta en KBT-terapuet för att få lära mig hur jag skall leva med detta. För mig är detta en katastrof,en stor jävla sorg! Jag har alltid älskat mina bröder och även om vi inte haft jättekontakt så har det varit såå roligt att träffa dom... Men nu står jag själv. Nu är det min egna lilla familj jag får fokusera på.
Nu är det fokus på 2012 och fina vänner som finns för mig<3
Kommentarer
Postat av: Juliah - förlorat mamma pappa & syster
det är bara att kämpa, du klarar allt!
Postat av: Anonym
kämpa på ge aldrig upp du klarar det! de positivt att alla dina dagar är ljusa även fast din mamma inte vill prata med dig ta det på ett bra sett och visa din mamma vilket barn hon har fått! tänk även på att din mamma vill ditt bästa precis så som di vill dina barnsa bästa kanske inte var bra att hon inte tyckte att han var tillräckligt fin men ta och ring till henne även fast det är svårt man måste kunna förlåta för att komma vidare kolla in min blogg den kanske är något för dig! hoppas allt lösers sig! kramar :)
Postat av: Diana!
Du ska absolut inte försöka ta livet av dig! Vad vinner du på det liksom? Du kanske mår bättre av det, men tänk på dina barn! Jag tror nog inte att du skulle vilja leva resten av livet utan sin mamma! Så kämpa bara på, allt kommer lösa sig en vacker dag <3
Trackback
