Gulliga ni!

Tack för era gulliga kommentarer. Var fina ni är! Ni skall bara veta hur långt jag har kommit sen i somras. Att ta mitt liv är inget val ens. Men DÅ när jag mådde så dåligt såg jag det som enda utgången. Men jag har orkat leva vidigare tack vare mina barn,min man och mina vänner. När mina syskon fick reda på mitt självmordsförsök så fick jag bara PM på facebook från dom där dom skrev att dom var trötta på mig. Min storebror skrev att han hade nog av såna idioter på sitt jobb(polis) och han behövde inte ha det i familjen också. Samt att blod inte är tjockare än vatten..Sen var det hejdå...DÅ förstod jag att dom inte blivit ledsna om jag hade dött. Det var då jag bestämde mig för att leva vidare. Hur jobbigt och ont det än gjorde. Jag hade ju en man och framförallt fem helt underbara barn som älskade mamma mest i livet<3

Förut för bara några månader sedan så skulle jag göra allt för att någon av dom hörde av sig. Men nu är det tvärtom. Nu känner jag att det kan kvitta faktiskt. Visst,skulle dom ringa och be om ursäkt så kan man ju ta det därifrån. Men det kommer dom aldrig göra.

Men nu försöker jag fokusera på min fina familj istället. Tack igen för era fina kommentarer<3


Kommentarer
Postat av: Kicki och Molly

Vilken jobbig resa du tagit :(

Vågar inte ens tänka tanken på hur jag skulle reagera om jag blev utesluten ur min egna familj.



Härligt ändå att du lyckats vända på allt och börjar klättra uppåt.



Hejar på dig!

2012-01-05 @ 18:32:42
URL: http://www.machmo.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0